fejdtyr.blogg.se

 

De gav oss djuplodande detaljer i mellansnacken som inte var som vanliga mellansnack utan mer redogörelser och helt naket berättar för oss hur det var när de tog en sju år lång paus när det gick utför för Håkan och han började med droger, han berättade vad han tagit och att allt var kul i livet men ingen såg det som var roligt för hans världsbild om att allt var roligt satt ju i hans eget rus som han gick på utanför verkligheten. "Jag har ju drömt om att bli stjärna, sex, drugs and rock'n roll men jag tog det i fel ordning, det var ingen som sa till mig i vilken ordning man ska ta det". De tackade Py Bäckman som stått för textskrivandet till flera, flera låtar och att hon genom texterna kanske försökt uppfostra Håkan till det som är det rätta livet, Mats sa: "Låtar som "Hjälp mig att leva", "Kalla mig dåre", "I det blå". Mycket skratt och distans till det tragiska livet som Håkan gick in i, vilket känns skönt att de har lagt det bakom sig men ändå bär med sig. Mats frågade Håkan om något var fel, om det finns något problem. "Det är inga problem", det var då Mats insåg att det är just det och han lämnade scenen den dagen och illustrerade det med att lämna scenen och Håkan tog över med låten "Känner du ljuset". Intill mig på bänkraden satt en kvinna som inte kunde hålla tillbaka tårarna, jag hade med mig näsdukar av andra skäl men erbjöd henne en näsduk i den stunden. Och hennes känslor är inte obefogade. Mats berättade, jag citerar: "Jag kan säga så här att.. under de här sju åren så träffade jag Håkan EN gång, så här efter fem år nånting...". Han berättade att Håkan satt där jättesmal, askgrå i ansiktet, ögon flackade i blicken, etc. och citatet fortsätter: "Jag tänkte, det här är sista gången jag träffar Håkan". Mats fick ett telefonsamtal och det var Håkan som ringde, "Hej Mats. Jag är ren nu.".

 Varpå de började samtala, göra fler låtar och delta i Melodifestivalen med "Ödet var min väg" som de drog i gång efter det. "Be mig" blir deras "sista" låt. Som Håkan också gestikulerar med V-tecknen. Jag som är ordnörd, tänker direkt att V:et står för "Vandraren". Det blir totalt tre bonuslåtar. Och nu kommer vi till något som får hela lokalen att tappa andan i ren svenskhets förskräckelse, de skall spela "I lågornas sken" och Mats berättar att i det numret på scenen i Melodifestivalen dödas en tjej för att så gjorde man på 1600-talet vid häxprocesserna. Nu kommer vi till det jag tycker är pinsamt som kände att lokalen kände obehag av. Håkan berättar hur en feministisk grupp kontaktat SVT, parallellt står vad jag kan se, Mats och lätt försöker signalera till Håkan att tona ner det han kommer att säga. "Det är inget fel med det", säger Håkan upprepade gånger och fortsätter "Den feministiska gruppen hör av sig till SVT. Att S-V-T gör något sånt på bästa sändningstid.". När det snarare är tvärtom är den här feministiska gruppen som skall vara pålästa om att detta förekom för 400 år sedan i Sverige och att man får faktiskt berätta historia. Stämningen var lågmäld och Håkan väntade ut den jobbiga sekvensen och jag önskade bara att publiken kunnat låta situationen vara som den är för jag visste från första början att Håkan inte menade något illa med det han skulle berätta.



Avslutningsvis spelas självklart "Det sista du ser" och "Vandraren" med allsång som hela publiken väntat på sedan de klev in genom entrédörrarna vid insläpp klockan 18.30. Jag var inte helt beredd på deras samtal och öppenhet kring problematiken i bandet som uppdagats. Detta är det mest genuina jag sett och hört på en scen, något jag bär med mig länge.


Tyr Sundqvist. Eskilstuna 1/4-17.